Gert och jag.
Om det finns någon offentlig person som jag känner den djupaste respekt för så är det superarkitekten – Gert Wingårdh! Respekt till att börja med bara för att det inte finns många arkitekter, om ens någon, som så till den milda grad blivit så ”arkitektigt” folkliga – som Gert blivit. Men också för hans nästan monumentala professionalism!
Folklig i den allra mest positiva bemärkelse. Och det i kungadömet Sverige – som måste vara världens enda land där begreppet ”folklighet ” oftast används i nedsättande mening – och ordalag. Hur det nu gick till!
Det som Gert, med sin starka och folkliga framtoning i TV-succén ”Husdrömmar” – gör med det gängse elitistiska begreppet ”arkitektur” – är något helt enastående! Han tar ner det på jorden så att vi vanliga förstår – och han gör det med såväl självdistans som självironi och humor! Respekt!
Att han – denna superarkitekt gav mig en sådan komplimang – att den nästan är svår att ta till sig gjorde, och gör, min dag i ett skede när jag i fråga om mitt Instagramkonto tänker – ”att vara eller att icke vara”. Nu har jag ingenting alls mer som jag kan dela med mig av till mina följare – jag har redan gjort ALLT och mer …
Då säger den gode Gert till mig, när vi möts i Gemlas monter på Stockholm Furniture Fair:
”Jag följer inte särskilt många på Instagram – men jag älskar Ditt konto! Så personligt och så levande!”
Hur stolt kan en bli? På en skala från 1–10? Svar: 12! Och inte bara Gert, utan den fullkomliga flod av kommentarer till mitt inlägg på Instagram igår kväll – där jag berättade om den här episoden . Dom gör min dag än mer – om möjligt!
/Svante
