Den som bara tycker att trädgården har ett liv i juni/juli/augusti – har ett fattigt trädgårdsliv …
Jätteverbenan, verbena bonariensis, i förgrunden – får också som utblommad stå kvar hela hösten och vintern. Ett slags levande fågelbord som älskas högt av talgoxar och blåmesar.
… och varför missunna sig njutning de övriga nio månaderna? Som jag ser det är det bara ett förhållningssätt – ett sätt att tänka! Bejaka hösten och bejaka vintern.
Den här smala och grusade ”tarmen”, mellan berget som våra tre huskroppar klättrar upp efter och gatan, har ett rikt höstliv. Inte minst med vingbenved – som nu är på topp! Röda kulörer som inte finns någon annanstans än på just vingbenved. Undret sker över en natt och består i minst en månad …
De tre uppstammade japanska blodlönnarna som paraderar, precis innanför den städse vintergröna och manshöga ligusterhäcken – som avgränsar vår tomt mot gatan. Kantsten innanför häcken, bildar en tydlig och skarp rumslighet, mot den mjukare skiljelinje som en häck utgör.
Lika vintergröna, om inte vintergrönare, som en ligusterhäck – är kloten av idegran.
Oktober är ingen särskilt svår månad i trädgårdshänseende – tuffare längre fram! Säger det igen – det gäller bara att bejaka väderförhållandena. Återkommer!
/Svante
