Ja – om någon frågar mig så!
För jag kan krokna totalt på den inställning som många hyser – att trädgård bara är maj, juni, juli och augusti + möjligen första halvan av september. De resterande sju och en halv månaderna då? Särskilt när en som vi bor i ett hus med trädgård, och närliggande natur, finns det alltid saker som är i säsong. Som här på vår farstutrappa i detta nu, den 28:e november. En november när solen knappt visat sig hittills + att första snön sägs ska falla imorrn … måtte vi slippa tänker en hängiven grön-vinter-älskare.
För att frost och kyla ska lyckas med bedriften att ta ”plättar i luften” av daga ska det till mycket, typ permafrost – och riktigt där är vi inte ännu. Våra tycks klara precis hur mycket som helst och visst pryder de sin plats i den elefantgrå, mattbrända och oglaserade lerkrukan, i design av Carina Seth Andersson.
Fick en stilla undran från en granne – att ni vågar! Tänk om den får ben … jag envisas dock med min bergfasta tro på den goda människan.
De magra små granruskorna kommer från min sambos familjs ägor i Dalarna. De bebor den här platsen och i utvalda krukor under november, december, januari, februari och en bit in i mars – för att därefter släppas ut på vår- och sommarbete uppe på den del av vår tomt som gränsar mot skogen. Ett bra och vettigt kretslopp känns det som.
Ingen människa, allra minst jag, har den minsta aning om vad det är för art/sort på den vårgröna och spirande grodden som så bestämt letar sig upp ur ”Gråsippa” – Signe Persson-Melins kruka i sandgjuten aluminium från Byarums Bruk. Hursomhelst – en okuvlig livskraft som en inte kan göra annat än att gratulera till!
Lavbemängda naturstenar av alla slag tillåts leka levande växter på trappan – det gör dem lyckliga!
Glad sista-dagarnas-november – om bara två dagar är det 1:a advent.
/Svante
Kaprifol?
Såklart! /S