Blott Norrbotten norrbottnisk vårvinter har … och är det något som jag verkligen saknar här nere i södern – så är det just sådan! Varma dagar med takdropp, men fortfarande mycket snö och iskalla nätter – d a g s m e j a. Är inte bara ordet ren poesi?
Här är det min lillebrors sons fritidshus, ritat av min storebror, som i detta nu, lördagen den 6:e april, tar form på Långörarna i Råneå skärgård. Minns för länge sedan när min lillebrors frus faster och farbror, Valter och Elsa, hade sitt hus på just den här platsen – med ett fantastiskt läge precis vid havet. Båda sedan länge döda och så här nästan ”på/i” havet, förfaller hus och tomt mer än fort – om de inte underhålls. Huset var efter så många år irreparabelt och revs i höstas. Och nu, redan innan vårvintern är helt tillryggalagd står det ett nytt hus här – nästan klart att tas i bruk!
Älskar den sortens handlingskraft! Att det inte blir så där som min pappa näsan alltid sa, det måste ja varit hans favorituttryck eftersom jag minns det så oerhört väl – ”bättre att vänta och se …”
I det här fallet var det inte bättre att vänta och se! Dessutom är bärande isar en förutsättning för att forsla ut byggmaterial och maskiner till en ö i skärgården.
Min storebrors konstruktion där ett pyramidtak möter en ovanpåliggande huskropp med sadeltak skulle, om jag bara hört det sägas, låtit helt omöjligt – nu när jag ser det på bild fungerar det mer än väl och skapar spänning. Kul!
Grattis till ett superfint hus med läge ”to die for” – som vår 13-åring skulle ha sagt!
/Svante
P.S. Zeke, min lillebrors familjs airdaleterrier, vägrar att åka i öppen skoterkälke och har fått ett eget specialanpassat och modifierat fordon att färdas i … 😉
