Så van, efter bara fem år här i Vila Sundahl, att ha vår ”nationalparksskog”, typ, Tyresta, precis bakom huset, som en sagolik och nästan John Bauersk gryningsvy från de två badrumsfönstren – det första som min blick möter vid 04.00, när det är dags för dygnets första ”etta” …
Nu har sagda blick vant sig, läs: vart tvungen, vid att möta en utrangerad studsmatta … som vart ute på Blocket, under rubriken ”till skänks”, vid ett flertal tillfällen – men ingen vill ens hämta den. Utöver studsmattan – en rad icke-blicksmekande utensilier. Läs: rammel!
Nåväl, den, studsmattan, borde bara återvinningsbar i dess flesta beståndsdelar. Hur mycket jag längtar efter den vanliga ”national-park-skog-vyn” tänker jag inte gå närmare in på. Oavsett om det är vid 04.00 och ”ettan-uträttande” – eller på normal och vaken dagtid. Dock kan jag säga att jag längtar!
Längtar hett efter att vår bakträdgård bara ska vara en alldeles vanlig bakträdgård – utan byggelement. Och inte som nu – en trädgårds-bygg-arbetsplats …
Om ett par veckor borde det vara slut – och med vår livsdröm på plats. Ett livslevande växthus!
Har dock vett att inte klaga – men kan inte vänta!
/Svante
