Är en inbiten vardagsmänniska. Veckans fem vardagar toppas med lördagen – som trots viss helgkänsla ändå är en vardag … En kan väl säga att lördagen är en essens av ”det bästa av två världar”. En vardag som är, eller borde vara, ledig – helt enkelt. Men tänk – så mycket lättare det går med städning, tvätt och alla andra hushållsnödvändigheter på en lördag – jämfört med på en söndag. Säger bara – aldrig på en söndag! Jag som numera är assimilerad i +åldern och i kraft av detta odiskutabla faktum, tyvärr inte längre har ett regelbundet 9/5-arbete att åka till, har i mer än ett års tid haft ambitionen, ett klart utsatt mål, att städa på måndagar. Hittills har jag av okänd anledning gått bet! Misstänker att det har med det gängse ”att-ha-städat-till-helgen-syndromet”, som är inympat i våra ryggmärgar, att göra …
Nåväl – efter ett inledande och hetsigt städpass om ca två timmar, direkt efter frukost, fanns det tid för njutning. Njutning i form av strutpåtagning! En tradition som vi när sedan snart 30 år.
Hyacinter – en klassisk vårlök som vi tvingar till blom i december …
Lökarna har sedan i september stått mörkt och svalt/kallt i källaren – ungefär som att vara i jorden under den kalla och mörka vårvintern. Nu är de uppe i värmen, men fortfarande mörkt, i kraft av strutarna i papper – mörkt men varmt, typ som i början av maj … Om bara någon vecka, när knopparna sticker upp sina nyväckta huvuden ur löken, plockar vi bort strutarna – det blir det ljust OCH varmt. Vi har lurat de stackars, helt ovetande och helt oskyldiga, hyacintlökarna på en hel vintervila och att blomma i förtid – bara för att vi vill ha dem till jul … Frågan är vad en ska tycka om det? Är det att göra våld på naturen, eller? Hur mycket tradition det än må vara är det fördenskull inget som säger att det inte är våldsbetingat …
Nåväl, en lycklig lördag går mot färds ände och jag ska hasta upp till ”Så mycket bättre” …
/Svante
